祭りの夜、提灯の光に浮かんだ紙吹雪が風に舞うのを、窓際で震えながら眺めていると、遠い日の幸福と喪失が同時に胸を締めつけた。
On the festival night, as I watched the confetti floating in the lantern light dance in the wind from the windowsill, a simultaneous pang of childhood joy and loss tightened my chest.
On the festival night, as I watched the confetti floating in the lantern light dance in the wind from the windowsill, a simultaneous pang of childhood joy and loss tightened my chest.
节日的夜晚,在灯笼的光里漂浮的纸屑随风飞舞,我在窗边颤抖着凝望,远日的幸福与失落同时紧紧揪住了我的心。
祭典的夜晚,燈籠的光照映下飄浮的紙吹雪在風中飛舞,我在窗邊顫抖著凝視,遙遠日子的幸福與喪失同時緊緊壓在胸口。
축제의 밤, 초롱빛에 떠오른 색종이 조각들이 바람에 흩날리는 것을 창가에서 떨며 바라보고 있자니, 먼 날의 행복과 상실이 동시에 가슴을 조였다.
Pada malam festival, sambil gemetar di ambang jendela menatap kertas konfeti yang tersinari cahaya lampion dan menari tertiup angin, kebahagiaan dan kehilangan dari masa lalu yang jauh sekaligus mencengkeram dadaku.
Đêm lễ hội, khi tôi run rẩy đứng bên khung cửa sổ nhìn những mảnh giấy vụn hiện lên trong ánh đèn lồng rồi bay theo gió, niềm hạnh phúc và nỗi mất mát của những ngày xa xưa đồng thời siết nghẹn trái tim tôi。
Sa gabi ng pista, habang nanginginig ako sa tabi ng bintana at pinapanood ang mga piraso ng papel na lumulutang sa liwanag ng mga parol at sumasayaw sa hangin, sabay na kumirot sa dibdib ko ang kaligayahan at pagkawala ng mga araw na nagdaan.